Låt mig göra dina näras minne av dig positivt – i stället för obehagligt.
Gömma nyckeln är en trevlig lek, där det finns någon som vägleder med orden varmare eller kallare. Vardagen som vuxen är dock att varje dag tvingas leta efter nyckeln, vilket gör mig mer frustrerad än glädjefylld. Varför lever vi i ett oorganiserat hem? Kan vi ge en plats åt alla våra saker? Kanske en spik för nycklarna vid ytterdörren?
Margareta Magnusson lär oss att döstäda, inte dödstädning. Denna städning handlar inte om att städa undan efter att någon har dött utan det är någonting du gör hela ditt liv. Döstädning gör man innan döden, för att lätta på trycket för dem som blir kvar med sorgen efter en. Margareta Magnusson anser att det är var och ens ansvar att ta hand om (hålla ordning på) sina egna saker.
Döstädning handlar inte om döden, utan det handlar om att utforska det som har skett i livet. Allt detta är terapeutiskt. På detta sätt lär vi oss att spara enbart sådant som har betydelse och ett värde. Margareta Magnusson konstaterar att om vi inte kan hålla reda på våra saker så har vi för mycket.
Döstädning handlar om att bli av med sådana saker som är onödiga. Detta är en livsstil, en process. Det handlar om en livsstil som underlättar livet. Magnusson uppmuntrar alla att börja med döstädning, för det gör vardagen smidigare. Det handlar inte om damning eller dammsugning, utan det handlar om att organisera om sakerna. I bäst fall får man ett perspektiv på livet man levt. Man städar bort saker och samtidigt städar man sin själ.
Det negativa i boken enligt mig är att den riktar sig till den äldre befolkningen, jag hör inte till målgruppen. Detta väcker irritation hos mig, för jag vill också ha perspektiv på mitt liv. Jag vill minnas tillbaka, vara tacksam över mina noter som nu bara samlar damm och kanske skulle kunna ges vidare åt någon som får glädje av dem. Det som tilltalar mig är bokens tydliga indelning och lättlästheten.
Det kommer att ta tid
Margareta Magnusson ger några tips åt oss:
- Det kommer att ta tid, låt det ta tid. För tiden hjälper dig att avgöra vilka av sakerna som är viktiga och vilka som du kan slänga.
- Börja med källare och vindsförråd eller stora skåp i tamburen. Dessa utrymmen är bra förvaringsutrymmen men de fungerar också som förråd åt saker vi inte längre har behov av och t.o.m. har glömt att vi äger.
- A. Berätta för släkt och vänner om döstädningen som du håller på med. Kanske någon vill ha någonting av det du inte längre behöver. Erbjud rätt sak åt rätt person, att veta att saken kommer till användning gör oss alla glada. Bjud in snickarintresserade till snickarbon och matentusiaster till köket, inte vice versa.
B. Våga också föra döstädning på tal med dina föräldrar. Vi vill gärna ärva saker av våra närmaste, men vi vill inte behålla allting.
Ärlighet är viktigare än artighet.
När du ger bort en sak så berätta en historia om föremålet eller någonting om dig själv som de inte har hört tidigare i samband med att du ger bort föremålet. - Börja med det stora och avsluta med det minsta. Gå alltså från möbler till brev/fotografier.
- Spara fotografierna i ett album, där det också finns namn på personerna som ses på bilderna. Vi vill veta vem vi tittar på. Att sortera bland bilder tar tid men inte så mycket plats, så avluta din döstädning med detta moment.
- Låt skrattet flöda och tårarna rinna. Döstädning väcker minnen till liv, ge plats för dem.
Vilken last bär du på?
Saker berättar vår hemlighet för omvärlden, saker de inte behöver vet om oss. Skydda dina närmaste genom att förstöra dina hemligheter. Det finns inget mervärde i att chockera barnen efter vår död. Margareta Magnuson uppmanar oss att förstöra våra personliga hemligheter som enbart skadar och blir besvär för efterlevande.
Vilka saker kan jag inte avstå från?
Det finns saker som är värdelösa men som är oersättliga för mig. Låt dem finnas kvar, men låt inte sakerna bli för många. Låt också brev, programblad, dagböcker och saker som hjälper dig minnas ligga i en låda med texten ”släng bort” på för dem som dödstädar efter dig.
Konsekvenser
Det kommer att vara tråkigt, det kommer att kräva all din uppmärksamhet, så glöm inte att vara god mot dig själv. Ge projektet tid, låt döstädning vara som ett jobb som varvas med vänner, släkt och goda samtal. Döstädning kräver mer än en timme eller två, men framför allt kräver det ordning och reda. Insikten i hela projektet är att vi är konsumenter och vår döstädning är miljömedvetenhet. Att ge bort och återanvändning är ekologiskt.
Döstädning kan också hjälpa oss att planera vår egen begravning. Att skriva ner sina önskemål beträffande begravningen underlättar för anhöriga. Detta handlar om frågor som kremering eller kistbegravning eller andra stora beslut som berör ditt liv.
Livet blir mycket trevligare och bekvämare om vi blir av med en del av vårt överflöd.
Jag frågar mig om någon jag känner bli lyckligare av ifall jag sparar ett visst föremål.
Texten bygger på boken Margareta Magnusson: Döstädning – Ingen sorglig historia, 2017. Citaten är hämtad ur samma bok. Som inspiration var även den finska artikeln i denna tidning, Linkki 1/2020.